Egenskaper

Jod är en viktig beståndsdel i våra sköldkörtelhormoner, T3 och T4, och är därmed ett av de få mineralämnen som ingår i hormoner. Mineralen bidrar till normal energiomsättning men även till normal kognitiv förmåga och bibehållandet av normal hud.

Exempel på jodrika livsmedel

• Fisk
• Mejeriprodukter
• Alger
• Joderat salt
• Havssalt

Jod i kosttillskott

Jod går att köpa som enskild mineral men är också vanligt förekommande i olika typer av multivitaminer. Mineralen förekommer ofta i kosttillskott som stöttar normal sköldkörtelfunktion.

Rekommenderat intag enligt nordiska näringsrekommendationerna (NNR)

Behovet av jod varierar beroende på kön. Rekommendation per dag är:

• 150 µg för kvinnor
• 150 µg för män
• 175 µg för gravida
• 200 µg för ammande

Vad kan påverka upptaget av jod?

Absorptionen av jod i magtarmkanalen är närmast fullständig. Det kan dock förekomma så kallade strumogena ämnen i våra livsmedel. Dessa ämnen förekommer framför allt i olika kålsorter, broccoli och soja. Vid mycket stora intag av dessa livsmedel kan vår sköldkörtelfunktion påverkas genom olika mekanismer som i sin tur gör att vi kan behöva inta lite mer jod för att undvika problem.

Symptom som kan uppkomma vid jodbrist

Vid jodbrist kan man utveckla hypotyreos (låg sköldkörtelfunktion) samt struma som innebär att sköldkörteln blir förstorad. Vanliga symptom som uppstår vid låg sköldkörtelfunktion är ökad trötthet, torr hy, trög mage, lägre kroppstemperatur och håravfall.

Säkra doser

Läs mer om EFSA, IOM, UL-värden, maxgränser och rekommenderat intag här.

EFSAs UL-värde för vuxna: 600 µg per dag
IOMs: UL-värde för vuxna: 1100 µg per dag

Källor

Abrahamsson L, Andersson A, Nilsson G. Näringslära för högskolan – Från grundläggande till avancerad nutrition. Sjätte upplagan. Stockholm: Liber AB; 2013.

Coulate T. FOOD – The Chemistry of its Components. Femte upplagan. Camebridge: The Royal Society of Chemistry; 2009.

Nordiska rådet. Nordiska Näringsrekommendationerna 2012 – rekommendationer om näring och fysisk aktivitet. Femte upplagan. Köpenhamn: Narayana Press; 2012.

European Food Safety Authority. Tolerable upper intake levels for vitamins and minerals [Internet]. European Food Safety Authority (EFSA); 2006. [citerad 1 april 2019]. Hämtad från: http://www.efsa.europa.eu/sites/default/files/efsa_rep/blobserver_assets/ndatolerableuil.pdf

Europeiska kommissionen. EU Register of nutrition and health claims made on foods [Internet]. Bryssel: Europeiska kommissionen; [citerad 1 april 2019]. Hämtad från: http://ec.europa.eu/food/safety/labelling_nutrition/claims/register/public/?event=search

Hathcock J, Griffiths C. Vitamin and Mineral Safety. 3rd Edition. Washington DC: Council for Responsible Nutrition; 2014.

PubMed [Internet]. Endotext; 2018 – . The Iodine Deficiency Disorders [uppdaterad 2018-02-06; citerad 2019-04-15]. Hämtad från: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK285556/